Holmgård

På Holmgårdsforsens sydvästra sluttning, som ligger österom Holmgårds kungsgård, hittades slagg från en smedja, avbrutna knivar och järnspikar. Föremålen förefaller vara från järnåldern eller vikingatiden, till skillnad från de närliggande husgrunder efter en kvarn och en såg samt ett bostadshus, som alla är från nya tiden. Några kvadratmeter av sluttningen ner mot ån har bevarats orörd. Med tanke på strandlinjens förskjutning (5 m) har till och med stora segelfartyg på den tiden utan svårighet kunnat anlöpa den nedre delen av Holmgårdsforsen. Längre upp längs ån, ca 600 m uppströms från Holmgård, ligger en boplats från romersk järnålder.

Under romerska järnåldern kunde man med båt komma via sundet mellan holmarna från Holmgård till Virasforsen. Kanske vallen som öppnar sig mot sydsydost på herrgårdsholmen är en del av Virasforsens romartida försvarsanläggningar?

I Kulla-smedernas stål finns rikligt med gasbubblor, perlit och cementit som utvecklats vid kristallgränserna.



I Tessjö ås mynning, kring det som nu är Kulla gård, fanns under vikingatiden flera skyddade små sandholmar, där sjöfarande och handelsresande kunde slå läger. Man kunde på den tiden utan svårighet ta sig upp längs ån också med stora båtar ända till Holmgårdsforsen vid godset Holmgård, som ligger ungefär 8 km längre inåt land, och tidigare på äldre järnåldern ända till Virasforsen. På en smal sandås mittemot Kulla gård hittades en nål från ett vikingatida hästskospänne (KM 39005-1) samt en kniv som är helt oxiderad. Spännen användes under 800-1100-talen för att fästa antingen en mantel eller en sjal. På samma ås hittades också ett blyslidbeslag till en kniv. Det hade blivit skört av oxidering.

        På den andra udden på samma område fanns rester av en lägereldsplats, på en symmetriskt rund stensamling, och i bottnen på lägereldsplatsen hittades stukade båtspikar. Möjligen har det i sluttningen till Kulla Gård funnits en boplats från järnåldern. Det nutida namnet Mjölnarbacken skulle kunna tyda på den, i den nordiska mytologin, kända Mjölnir-hammaren och vidare till smedjan och järnframställningsplatsen i Virasforsen? I Kungskartorna benämns platsen som Kyrkokulla, vilket å sin sida kan tyda på att där funnits en gammal kyrkbacke. På backen syns ännu en vindmölla som byggdes på 1740-talet. Kvarnen är idag förfallen.

        På västra sidan av sandåsen, som finns i älvmynningen, fanns det under 1700-talet ett torp och en smedja. Smeden tillverkade härdat stål av gjutjärn med mera än 3% kol, genom att färska det i en härd och blanda i skrotjärn med låg kolhalt. I mitten har det uppstått fajalitkristaller, typiska för de smältnings- och reduceringsprocesser som sker i samband med nedkylningen. Torpet och smedjan finns båda upptagna på kungskartorna.