Nåtanäset

Från Mogenpört i Pyttis löper en tiotals kilometer lång sandås, som fortsätter förbi Korsnäs vikingatida lägerområde mot Vargbåsets stenålders boplatser och sträcker sig till Tammijärvis södra strand och vidare genom Näsby och Tavastby allt till Nikkerinmäki i Elimä. Mellan Hästholmen och Näsby finns Rissundet och dess närbelägna åsar från vilka man har en 300 graders panoramautsikt över Tammijärvi i nordost och genom Kymmene älvs nedre lopp till Teutjärvi i nordväst.

Under hösten 2012 hittade arbetsgruppen bitar av ett lerkärl, sten- och kvartsavslag, damaskerade kniveggar, slagg och ett fragment av en eventuellt sintrad smältdegel från en provgrop på en närbelägen ås. I eftergranskningar i maj 2013 hittades en liten kniv (KM 39460:2), en isdubb (KM 40017:1) samt bildens streckornamenterade knoppspänne (14 x 34 x 67,5 mm/17 g). Slagget och de i hög temperatur, över 1150 C°, sintrade fragmenten av en degel/form tyder på smedjeverksamhet och bronsgjutning, liksom även den första bildens möjliga pip till en smältdegel? Liknande fragment av smältdeglar daterade till folkvandringstidens slut och merovingertid (600-700) har hittats bl.a. i Östra Virumaa, dock inte alldeles vid kusten utan i Lemmsku by vid Rannapunerja å, som rinner ut i Peipsjärvi (Tvauri 2012).

Kniven nertill på bilden är damaskerad och den har ett beslag av järn. En likadan kniv med beslag av järn, daterad till folkvandringstid 400-575, har hittats bl.a. på Hönsåkerskullen i Karis (KM 11138:520). Keramikens konsistens tyder på järnålder. Också på Hundberget, ca 4 km söderut längs älven, har det hittats bl.a. Sirnihta- och Luukonsaarikeramik samt fragment av en möjlig smältdegel. (Miettinen 1997, 2003 och 2012).

                 

   

Spännet med knöldekoration och med en fastsättningsnål i järn (KM 39460:1) torde dateras till äldre korstågstid ca 400 – 600 e.Kr. Motsvarigheter har hittats huvudsakligen i Vasatrakten och i norra delarna av Tavastland (bl.a KM 9250:2). Trots att inga konkreta metallurgiska eller andra bevis veterligen finns på att spännena är gjutna i Finland har man ansett att spännena representerar ”finsk design” (Lehtosalo-Hilander 1984; Kivikoski 1947 och 1955, 1973, Abb.219). Spännen av samma typ har hittats också i de Baltiska länderna och i Sverige.

Tappades spännet av en tavastländsk laxfiskare, som kanske hade flyttat till Nutanäs eller kommit till fiskeplatsen på sommaren då laxarna steg uppströms i Kymmene älv? Det vore klokare att tänka sig smyckena som eftertraktade artefakter, som handelsmännen hade haft med sig, som att de skulle ha haft någonting att göra med stammarnas rörlighet från en boplats till en annan. På spännets fyndplats finns också några speciella fördjupningar, så det kan eventuellt finnas ett gravfält i sluttningen. På synhåll från Teutjärvis nordöstra strand finns Tavastby, dit man antar att det flyttat fast tavastländsk bosättning efter Birger Jarls antagna korståg år 1239.

I huvudsak är alla knivar från järnåldern härdsvetsade (damaskerade) oberoende av om det i eggen använts kolfritt järn, stål eller båda. Härdsvetsning var nämligen som metod enda möjligheten att täta och rensa den järnlupp, som uppstått i gropugnen. Oftast bildas det redan vid järnframställningsskedet slagg i järnluppen, vilket kvarstår efter sammanslagningen av lamellerna och det försvinner nödvändigtvis inte vid smide. Mängden av slagg kan fortsättningsvis öka i eggen vid härdsvetsning beroende på smedens skicklighet att skydda järn/stålbiten, som är i smält tillstånd på ytan. Om skyddandet inte lyckas kan svetsfogen bli helt öppen och korrosionen framskrider längs sprickorna ända till eggens kärna. I fogen kan även kvarstå smälta eller osmälta smulor av fältspat eller kvarts (se nedre bilden till vänster), som kan förorsaka sprickor i eggen.