Tervik

På Pernåvikens västra strand finns en sandudde som vätter mot söder. Uppe på krönet (10 meter över havet) hittades en ring av tenn/zink/bly (KM 39608) och ett litet

silverföremål. Ringen har en figur som föreställer ett ormhuvud. Enligt Helsinfors Universitets konsthistoriker kan ringen med tanke på motivet dateras till tiden mellan 400- och 1200-talet. Enligt heraldiska experter handlar det om en ”magisk” ring med vars hjälp man kunde skrämma bort ormarna. Museiverket fastställde ringen till en sigillring från historisk tid. (Ruonavaara 2013). På Ryssön har hittats även järnframställningsslagg, som till sitt utseende påminner om förhistoriskt järnframställningsslagg.

        Slagget kan även härröra sig från ett soldatlägers verksamhet, men utan närmare metallurgiska undersökningar är båda alternativen möjliga.

Graveringen påminner om huvudet på en snok (jfr. tarhakaarme.jpg), varvid motivet kan förknippas med ormkulten hos Östersjöfinländarna. Ormens öga föreställer solen och ringens form solens omkrets. Man vet att i Karelen och Baltikum har snoken och solen haft ett samband: ”Om du dödar en snok gråter solen”. (URL: http://www.lituanus.org/1975/75_1_01.htm. Snoken hölls som husdjur och den hade samband med kulten om de döda. Att döda en snok ledde till att någon familjemedlem insjuknade eller dog. De döda antogs leva vidare i den osynliga världen eller ”på andra sidan” och ringen var en önskan om pånyttfödelse och att återvända till de egna (Salmela 1994).

        Silverföremålet på de nedre bilderna kan vara en knapp eller en halv bjällra? Knappar av brons har hittats i huvudsak i kvinnogravar och man brukade sy in dem i dräkter och halsband. Föremålet returnerades till arbetsgruppen. På platsen finns stensättningar med några meters mellanrum, bl.a. två runda stensättningar med en diameter på ca 2 m samt en mindre med en diameter på 70 cm. Ca 20 m längre bort finns ett lågt stenröse samt en ungefär 5 m lång stenformation som påminner om en båtgrav. Föremålen fanns bredvid den östligaste runda stensättningen. Är stensättningarna stenar från eldstäder eller kanter till gravar? Om det är fråga om ett gravfält är största delen förstörd av sandtagning. Liknande runda stengravfält daterade till 800 - 900-talet har påträffats bl.a. i Läänemaa och Ösel i Estland, dit gravsättet antas ha spritt sig från västra delarna av Gotland. (Kriiska&Tvauri 2007).